AI-baserad riskanalys väg mot hållbart samhälle

Per-Erik Olsson är professor vid Örebro universitet. Han arbetar med att utveckla nya biologiska metoder för säker analys av risker. Han är också grundare till startup-företaget Bioimpakt AB som är ett av projekten på Research2Business 100-lista på temat hållbarhet.

– De vanliga metoderna för att analysera risker är ofta baserade på kemisk analys och gränsvärden som någon gång har varit kopplade till en biologisk studie. Och dom kan ha väldigt liten relevans för en specifik situation, säger han.

Att förändra detta är målet för Per-Erik Olsson och Bioimpakt.

– Vi använder biologiska metoder på gennivå. Tekniken är kopplad till hur en organism reagerar på exponering av en substans. Svarar den inte alls, så finns det inget problem.

Men, konstaterar Per-Erik Olsson, uppmätta värden kan gå upp och ner. Och det kan leda till subjektiv bedömning.

– Därför arbetar vi, tillsammans med teknikämnet på universitetet, med AI och maskininlärning. Vi vill att datorn ska tala om för oss hur man ska tolka resultaten. Man måste kunna identifiera dom variabler som är kopplade till en viss exponering.

Ett exempel på vad felaktigt tolkade mätdata kan ställa till är de högljudda larmen om akrylamid för snart två decennier sedan. Då var det till och med farligt att äta potatischips.

– Visst är akrylamid farligt. Men forskningen byggde på försök med råttor. Och skulle man extrapolera den mängd råttorna fick i sig till människor så skulle en person behöva äta 200 kilo chips. Per dag. I två år.

Per-Erik Olsson är övertygad om att samhället har stort behov av moderna och objektiva metoder för riskanalyser. Och det gäller inte bara sådant som vi stoppar i oss.

Mål om hållbarhet och cirkulär ekonomi förutsätter att material återvinns. Inte lättvindigt ses som avfall.

– Om ett företag i återvinningsbranschen får in något som är klassat som avfall är det nästan omöjligt att använda det som produkt eller råvara. Dom måste visa att det är ofarligt. Och då passar Bioimpakts teknik bra.

Inom miljösektorn är det lätt för Per-Erik Olsson att få företag intresserade. Men även inom andra branscher finns behov. Där är man inte så medvetna om möjligheterna.

Därför såg han fram emot Research2Bussiness årliga Summit. Där tänkte han knyta nyttiga kontakter. Men evenemanget fick genomföras via webben.

– Och då träffade jag bara några få företag. Dom hade inget jätteintresse för det jag håller på med. Det är ju en egen nisch. Det hade säkert gått bättre om vi alla hade träffats fysiskt i Stockholm. Så det var lite synd att pandemin satte käppar i hjulet.

Men Per-Erik Olsson uppskattar ändå IVA-projektet och rekommenderar varmt andra forskare att ansöka om en plats på nästa 100-lista. Det ger möjlighet att nå ut bredare. Framför allt när aktiviteter genomförs i verkliga livet, menar han.

Forskare på Örebro universitet som vill vara med får god hjälp av universitetets holdingbolag. Det var via det, som Per-Erik Olsson kom i kontakt med R2B.

– Universitetet stöder verkligen ambitionen att kommersialisera forskning. Men det handlar förstås om resurser. Dom stora, gamla universiteten får merparten av de pengar som kommer från staten. Vi får bygga infrastruktur för samverkan med näringslivet på annat sätt. KK-stiftelsen bidrar och Vinnova kan stötta företag. Det är bra, säger Per-Erik Olsson, som anser att de mindre, nya universiteten är bäst på att skapa kopplingar till näringslivet.