Varför en svensk kvantagenda?

En av de som varit med i arbetet är Per Delsing, programdirektör för Wallenberg Centre for Quantum Technology (WAQT) och ledamot av IVA. Vi har frågat honom om syftet med den svenska kvantagendan.

Berätta om agendan. Vilka står bakom den och vad är syftet?

- Det här ett initiativ av Vinnova, Vetenskapsrådet, SweLife, RISE och Wallenberg Centre for Quantum Technology. Det vi har tagit fram är en agenda för kvantteknologi i Sverige, där vi försöker ge en helhetsbild av hur det ser ut i Sverige när det gäller forskning, innovation och utbildning inom kvantområdet. Vad finns det för möjligheter och styrkor, och vad finns det för utmaningar? Vår intention här är att Sverige ska komma tillsammans och skapa en nationell strategi kring det här med tydliga mål. Vad vill vi uppnå inom kvantområdet och hur ska vi ta oss dit? Det är ju i slutändan ett initiativ som måste komma från det politiska hållet.

Det pratas om att det pågår ett ”kvantrace”, en teknologisk kapplöpning där ingen vill hamna på efterkälken. Varför är det så viktigt för Sverige att vara med inom utvecklingen av kvantteknologi?

- Kvantteknologi bygger på att vi under de senaste decennierna börjat lära oss att kontrollera så kallade ”kvantsystem”. Vi kan alltså kontrollera och manipulera enskilda atomer och molekyler, vilket öppnar för helt nya möjligheter att göra saker som vi inte kunnat göra förut. Vi kan till exempel bygga kvantdatorer, som fungerar på ett helt annat sätt än dagens datorer, och som kan göra saker som dagens datorer inte klarar av. Man brukar säga att skillnaden mellan en kvantdator och dagens superdatorer är större än skillnaden mellan en superdator och en klassisk kulram.

Ge några konkreta exempel på vad en kvantdator kan göra.

- En kvantdator kan exempelvis göra väldigt avancerade simuleringar där man kan testa väldigt många olika lösningar, som hur man kan bygga nya molekyler för att skapa nya läkemedel eller nya material. Eller för att lösa väldigt komplicerade logistikproblem. Hur ska till exempel ett flygbolag räkna ut det mest effektiva sättet att använda sig av hundra flygplan och hundra besättningar för att trafikera hundra olika destinationer, där det kan finnas fler kombinationsmöjligheter än det finns partiklar i universum? Det här är bara exempel på saker som vi idag vet att en kvantdator kan hjälpa oss med. Sedan är det ju ett forskningsfält i sig att förstå vad som faktiskt kan bli möjligt i framtiden.

I er agenda skriver ni att ”för att ta tillvara kvantteknologins möjligheter för Sverige så behövs konkreta och nationella mål och en välfinansierad nationell kvantstrategi”. Varför behövs det? Har vi inte redan konkurrenskraftig forskning inom kvantekologin i Sverige?

- Jag skulle säga att vi inte har så många stora satsningar. Den enda större satsning som finns idag är egentligen WACQT, men det är ett privatfinansierat forskningsprogram som är tidsbegränsat. Så det behövs ett helhetsgrepp på det här, och att man samordnar olika aktiviteter. Det vi har idag är finansiering för forskning, men det finns ingen motsvarande satsning på utbildning, eller inom innovation och tekniköverföring. Och vi behöver alla de här bitarna för att vi ska få ett fungerande ekosystem inom kvantteknologin.

Hur ligger Sverige till? Finns det länder som ligger före oss när det gäller forskning och teknologisk utveckling inom kvantfältet?

- Sverige ligger bra till, men det finns många andra länder som satsar stort inom det här området. Så det är ett race kring det här, framför allt när det gäller att bygga kvantdatorer. Så forskningsmässigt ligger Sverige bra till, men vi saknar de här andra bitarna med utbildning, innovation och tekniköverföring. Och här handlar det ju inte bara om satsningar för att kunna vara med och bygga framtidens kvantdatorer. Det finns också andra delar av kvantteknologin där vi måste hänga med, det vill säga kvantkommunikation och kvantsensorer, som idag har mycket närmare till marknaden.

I agendan lyfts nio ”utvecklingsområden” där ni anser att Sverige behöver satsa. Vilka tycker du är särskilt viktiga?

- Jag tycker definitivt att vi måste satsa mycket mer på innovation och tekniköverföring. I dagsläget satsar vi en och en halv miljard på forskning kring kvantteknologi, medan de satsningar vi har på att göra innovation av forskningen, och se till att den kommer till nytta ute i samhället bara ligger på några tiotals miljoner. Så innovationssatsningen är pytteliten jämfört med satsningen på forskningen. Sedan måste vi ju också se till att få fram en mer långsiktig strategi när det gäller forskningen. Den satsning som Wallenbergstiftelsen nu driver är på tolv år, varav det bara återstår sju. Vad händer när den tar slut? Det är viktigt att vi inte får ett glapp där, och att vi redan nu börjar bygga upp för andra satsningar med annan finansiering, inte bara privata initiativ.

- Några andra områden som är jätteviktiga att börja satsa på redan nu är att höja kompetensnivån och att faktiskt starta upp utbildningar, och inte bara i kvantfysik eller kvantkemi. Man måste ju också utbilda i kvantteknologi, alltså folk som har kompetens att tillämpa forskningen och se hur kan man utveckla det till en ”device”, eller en metod som faktiskt går att använda och sälja.

Ni säger att politikerna måste bära det yttersta ansvaret för att satsningarna ska bli av. Innebär det att det också är staten som ska stå för pengarna?

- De kan naturligtvis komma från flera källor, men staten är en viktig spelare. I Sverige kommer idag nästan alla pengar från den privata sidan och så ser det inte ut i många andra länder. Där är det framför allt staten som står för finansieringen av både forskning och innovation inom kvantteknologin.

Måste inte näringslivet vara med och dra sitt strå till stacken?

- Det är självklart att även näringslivet måste satsa på det här, och det görs redan. Ta till exempel Google och IBM som idag satsar stora pengar på att utveckla kvantdatorer. Det finns också en rad svenska företag som idag inte alls sysslar med kvantteknologi, men som redan nu inser att den kommer att bli viktig för deras fortsatta konkurrenskraft och att de därför redan nu måste börja satsa på att bygga upp kompetens. Då pratar vi om företag som Saab, Ericsson, Volvo, AstraZeneca och så vidare.

Om du skulle peka på en åtgärd som Sverige måste ta tag i nu för att hänga med i kvantracet, vilken skulle det vara?

- Det absolut första steget är att skapa en målbild: Var vill Sverige befinna sig inom kvantteknologin inom säg tio år? Det måste ju vara regeringen som sätter den ambitionsnivån, och när man väl satt den så måste det finansieras och finnas en strategi för hur vi når de mål som satts upp.

Om Per Delsing

Per Delsing är professor i experimentell fysik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Han leder bygget av en svensk kvantdator och är programdirektör för Wallenberg Centre for Quantum Technology (WACQT). Per Delsing är ledamot av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) sedan 1999.