Amina Manzoor - Kunskap och omdöme under pandemin

Den 12 januari 2020 publicerar Dagens Nyheter en notis på sitt vanliga söndagsuppslag med vetenskapsnyheter. Rubriken är: ”Okänt virus orsakar lunginflammation i Kina.” Den är kortfattad, som en bra notis ska vara.

Första meningen slår direkt an tonen: ”Ett mystiskt virus skapar oro i den kinesiska staden Wuhan”.

Amina Manzoor minns den där notisen väl. Hon var tillbaka på redaktionen efter ledigheten runt årsskiftet.

– Jag skrev den första dagen på jobbet 7 januari. Någon dag tidigare hade jag sett en WHO-rapport fladdra förbi på twitter. Notisen tog inte många minuter att skriva. Sedan uppdaterade jag den inför söndagspubliceringen. Då fanns nya preliminära uppgifter om att det handlade om ett corona-virus. Minns att jag tänkte: skönt att det inte är ett influensa-virus, då hade vi haft en pandemi inom en månad, säger hon

Det skulle dröja till 11 mars innan Världshälsoorganisationen förklarade att spridningen av covid-19 var att betrakta som en global pandemi. Då hade medicinreportern Amina Manzoor redan klivit in i sin nya roll som covid-19-reporter. På heltid.

– I slutet av januari skapade jag en artikel som kunde uppdateras kontinuerligt på webben. Rubriken var: ”Det här vet vi”. Det var också då jag insåg att det här kommer jag nog bli sittande med ett tag.

I tre månader, till i början av maj, uppdaterade hon dagligen webb-artikeln med nya uppgifter.

– I början kom rapporterna sporadiskt. Men det ökade snabbt och det kom så mycket studier att vi måste samla dom och berätta för läsarna vad som var bekräftade uppgifter. Allt det läsarna ville veta om coronaviruset: vad det är och hur man skyddar sig, säger hon.

Rollen som corona-reporter tog hon sig delvis själv. Åkte inte på Folkhälsomyndighetens dagliga presskonferenser, utan följde istället WHO:s presskonferenser, läste forskningsrapporter och använde det nätverk av forskare hon byggt upp under åren som medicinreporter.

– Tyckte att det var bättre att jag fokuserade på att sammanfatta kunskapsläget och förklara, i stället för att bara rapportera snabbt. Och mina chefer höll med.

Våren 2020 var en kaotisk och svårnavigerad tid för alla journalister som bevakade pandemin. Samtidigt fanns det en enorm hunger efter kunskap hos en orolig allmänhet. Läsarna krävde snabba och enkla svar, på komplexa och svåra frågor.

I motiveringen till IVAs pris lyfter juryn fram hennes sätt att arbeta:

”Som medicinreporter på Dagens Nyheter visade hon redan i tidigt skede av covid-19 en imponerande kombination av kunskap och omdöme. Informationen var ännu begränsad, men Manzoor vägde på ett föredömligt sätt nyhetsflashar, rykten och teorier på en våg där ’vetenskap och beprövad erfarenhet’ var styrande.”

– Människor är otroligt vetgiriga. De vill ha information, men de vill också förstå saker. Du kan inte bara rapportera, du måste också förklara. Läsarnas engagemang har varit otroligt roligt. Jag har fått massor av mejl med mängder av frågor.

I kölvattnet på pandemin dök också det WHO kallar ”infodemin” upp: desinformation, rykten och konspirationsteorier spreds snabbt med hjälp av internet.

– Infodemin slog till redan de första veckorna. Det var svårt att få fram uppgifter från Kina och jag har valt bort mycket. Det är en stor del av jobbet att göra det. Men det underlättar om man förstår lite grundläggande vetenskap.

Amina Manzoor är alltid noga med formuleringarna när hon skriver om studier. Ofta använda ord i hennes texter är: möjligen, troligen, sannolikt och pekar på.

Men alla läser inte alltid allt. De små orden förvinner lätt vid snabb läsning.

– Kunskapsläget ändras hela tiden och det här är det vi vet just nu. Vetenskap är inget statiskt. När kunskapsläget ändras kommer också råden att ändras. Det önskar jag att fler förstod och att inte plocka saker ur sitt sammanhang.

Under hela pandemin har Amina Manzoor haft en framträdande roll i DN:s rapportering. Hon har synts med bild-byline både i papperstidningen och på webben. I många läsares ögon har medicinreportern blivit tidningens expert. Själv saknar hon formell medicinutbildning och kan fortfarande få slängar av ”impostor syndrome” eller bluffsyndromet. Trots att hon jobbat som medicinreporter i tio år.

– Jag har intervjuat många duktiga forskare, lärt mig av dom och blivit bättre. Men jag är så klart rädd att gå på en nit, så jag dubbelkollar och trippelkollar. Under pandemin har jag haft nytta av mitt gamla nätverk av forskare. Och jag kommer ihåg hur det var under ebola och mers. Vet vilka professorer som sa vad och min magkänsla är ganska bra.

Hon lyfter också fram den så kallade evidenspyramiden, alltså vilken tyngd olika studier har i förhållande till varandra. Många journalister har inte riktigt förstått det och det har skapat en del friktion i samhällsdebatten under pandemin, tycker hon

I sin roll som DN:s covid-expert har Amina Manzoor under ett drygt år skrivit 75 artiklar och gjort massor av tv-inslag. Rubrikinnehållet illustrerar vilka frågor som dominerat debatten: vad är det för virus och hur ska vi skydda oss, munskydd, barns smittsamhet, flockimmunitet, svenska strategin, nedstängningar, vaccin och biverkningar.

Vad har varit svårast att skriva om?

– Munskyddsfrågan tyckte jag var jobbig för jag visste att jag skulle få så många aggressiva mejl. Debatten har ju varit hätsk i hela världen. Folk har mycket känslor runt munskydd och den svenska strategin.

Vilken är den vanligaste frågan du fått av läsarna?

– Vilket vaccin rekommenderar du?

Svaret blev en artikel med rubriken: ”Därför kommer jag att ta det första vaccin jag erbjuds”

Som många andra journalister har hon jobbat mycket under pandemiåret. Och det har funnits stunder av tomhet. Så här skriver hon på sitt twitter-konto:

”Ett år in i bevakningen av covid-19 har jag noll energi och exakt noll spännande idéer. Vad vill ni att jag ska ta mig an?”

Men det är inte brist på idéer som gjort att hon nyligen slutade på DN för att börja på Expressen. Skälen är andra, hon vill vidare.

Ledigheten mellan tidningsjobben har använts till att skriva boken ”Pandemier!”, historien om pandemier från spanska sjukan till coronan.

Ett utropstecken i titeln, är det en varning?

– Ja det är det. Fler pandemier kommer. Det vet vi säkert.

Och priset då, hur känns det?

– Det har stormat mycket, priset känns som ett kvitto på att jag gjort något rätt under året. Jag vet att priser inte ska vara en bekräftelse på det viset. Men jag behövde den.